Outlast – ett videospel i genren survival horror med första persons perspektiv, samt debutprojektet för Red Barrels – en studio grundad av personer från stora spelutgivare och utvecklingsföretag. Spelet släpptes i september 2013.
Spelet handlar om journalisten Miles Upshur, som beslutar sig för att samla information för att skapa ett sensationellt reportage. Handlingen utspelar sig på psykiatriska kliniken Mount Massive, där, enligt rykten, hemska saker pågår. Dit beger sig hjälten, som dessutom gör det på natten, utan att ta med sig något vapen och lämnar en ficklampa i bilen. Så, i totalt mörker, tar Miles sig in i byggnaden på kliniken, som, som det visar sig, inte skyddas av någon alls, och nästan omedelbart snubblar han över en sådan "sensation" att en vanlig människa skulle ha sprungit därifrån utan att tveka. Men nej, herr Upshur är inte en fegis – han, som håller tillbaka sin rädsla och avsky, styr sina journalistiska steg djupt in i sjukhuset, tills han fångar sig själv i en fälla. Blod, inälvor, monströsa varelser, nakna män med knivar och avhuggna huvuden – det är vad som följer med hans farliga resa. Kommer han att kunna ta sig tillbaka, kommer han att kunna publicera materialet som ger honom berömmelse? Eller kommer han att dö som en idiot eller en hjälte i de mörka korridorerna på psyket? Det får spelarna veta först efter att de har spelat igenom Outlast till slut.
På kliniken Mount Massive, som nämnts tidigare, är nästan ingenting synligt på grund av det mycket dåliga ljuset, och Miles, som inte ens tog med sig en ficklampa, måste hantera en amatörvideokamera, som har en nattvisionsanordning. På så sätt rör sig hjälten under större delen av spelupplevelsen med kameran påslagen, vilket gör att Outlast liknar skräckfilmer i stil med pseudodokumentärt filmkonst ("Blair Witch", "Paranormal Activity" osv), och förstärker även närvarokänslan och ökar atmosfären av skräck. Utöver kameran, där hjälten filmar det som händer, finns det också en anteckningsbok där Miles skriver ner viktig information. Allteftersom han avancerar i spelet hittar protagonisten massor av mappar med data och en massa annat skräp – genom dessa informationskällor klarnar sakta berättelsens detaljer.
Kliniken Mount Massive, trots den tryckande tystnaden, är inte öde – här och där rör sig tidigare patienter, och nu – fullkomligt galna människor. Vissa av dem bryr sig inte om Miles och pysslar med sina egna sysselsättningar: de slår sina huvuden mot väggarna, tittar på en blodig TV eller gräver i någon annans inälvor. Men det finns också aggressiva individer som ibland påminner lite om människor. De kan dyka upp från vilket hörn som helst och börja förfölja hjälten, som inte har något vapen. Det enda sättet att överleva är att gömma sig någonstans: i ett skåp, under sängen, bland skräpet. Miles har en fördel – kameran med nattvision, och tack vare den kan han spåra vilken väg hans potentiella fiender har tagit. Problemet är att kameran ibland tappar sin batteriladdning, och då faller allt in i mörker, vilket ökar rädslan – när man inser att en galen halvnaken man med en stor blodig yxa står en meter bort, blir det lite obehagligt, och det är fortfarande milt sagt.