Tom Clancy’s Splinter Cell: Blacklist är ett plattformsöverskridande datorspel i stealth-action-genren, utvecklat av Ubisoft Toronto med hjälp av Ubisoft Montreal och Ubisoft Shanghai. Den globala utgivaren är Ubisoft. I Ryssland och CIS-länderna är det företaget "Noy Disk" som agerar som utgivare. Den sjätte delen i Splinter Cell-serien släpptes i augusti 2013 på följande plattformar: PC, Xbox 360, PlayStation 3 och Nintendo Wii U.
Den femte delen av den populära serien, som släpptes 2010 (Splinter Cell: Conviction), var ganska bra, men mer av en actionspel än en stealth-action, vilket gjorde den olik alla tidigare spel i serien. Spelet liknade mer en genomsnittlig actionfilm med stealth-element, där vi kunde rulla, gömma oss från fiendens skott och skjuta tillbaka, samt döda fem till tio fiender i öppen strid, som om det vore en självklarhet. Självklart gjorde detta förhållningssätt inte de verkliga fansen av Splinter Cell glada, som älskade serien för stealth-läget, där man kunde genomföra en mission utan att döda någon eller larma. I Conviction pushades spelarna dock bokstavligen till att spela nivåerna "med svärdet draget", vilket gav anledning att hävda att begreppet "stealth-action" i Splinter Cell var dött för alltid.
När Splinter Cell: Blacklist tillkännagavs var många skeptiska och trodde att det skulle bli ytterligare en shootout, men efter spelets lansering blev det tydligt att de oroande tankarna inte besannades. Ja, massiva skjutningar och episoder som skulle passa i Call of Duty-serien försvann helt och hållet, men "Svarta listan" blev inte en ännu en actionfilm i Splinter Cell-serien. Blacklist lutar, till skillnad från Conviction, mer åt de tidiga delarna av franchisen - spelets handling, om man bortser från de inledande nivåerna, utspelar sig mestadels på natten och fiender behöver inte elimineras. Blacklist motiverar till och med spelaren att spela hemligt genom att ge olika uppdrag som bara kan slutföras "tyst".
I Tom Clancy’s Splinter Cell: Blacklist får spelaren återigen ta kontroll över den inte så unga Sam Fisher. Som vanligt får han knappt vila. USA hotas ännu en gång, och den onda sidan består nu av en grupp som kallas "Ingenjörer" – terrorister som argumenterar för att USA ska dra tillbaka sina trupper från de länder där "demokratisk intervention" ägde rum. Som påtryckningsmedel har extremisterna kommit på den så kallade "Svarta listan", som listar alla terroristattacker som kommer att äga rum om USA inte lyssnar på deras blygsamma åsikt. En svår situation, men helt lösbar, eftersom "amerikanerna" har Sam Fisher, som nu har dragit sig tillbaka och blivit pensionär. Men det finns inga före detta spioner och agenter, som alla vet. Fisher får carte blanche och full handlingsfrihet för att rädda demokratins bastion från terrorism, samt att avslöja vilka som ligger bakom alla de mörka affärerna.
"Tredje Echelon" efter händelserna i Splinter Cell: Conviction är döda och en "Fjärde Echelon" har skapats av just Fisher, som blivit chef för den nyskapade organisationen. Huvudkontoret för "Echelon" ligger på flygplanet "Paladin", som är fullt utrustat med avancerad teknik. "Paladin" påminner mycket om "Normandy" från Mass Effect: spelaren, i rollen som Fisher, kan gå runt i sektionerna, prata med specialister, plocka utrustning för den kommande operationen, och så vidare. Men om man bara ska springa runt i "Paladin" kommer fienden inte att besegras, och Fisher, även om han är chef för "Echelon", måste ändå ned på jorden – ingen gör uppdraget bättre än han. Som nämnts ovan kan alla uppdrag genomföras tyst och utan att dra till sig uppmärksamhet, som i gamla goda tider, men om man vill kan man också skjuta för fullt – påverkan av Conviction känns fortfarande. Förutom enspelarläget finns det också co-op och en ganska bra multiplayer med det välbekanta läget "Spioner mot lönnmördare".