Shank — en klassisk action-scrollare i beat 'em up-genren med retro-stiliserad spelmekanik och tecknad grafik som påminner om serier. Spelets huvudperson är en farlig skurk vid namn Shank, som måste utplåna fiender med knivar, skjutvapen och ett brutalt tungt vapen. Spelet släpptes först på konsoler som XboX 360 och PlayStation 3 och senare portats till persondatorer, vilket påverkade hanterbarheten - i Shank är det mycket trevligare att spela med joystick, precis som i gamla goda actionspelen som Contra.
Spelet kännetecknas av ovanlig brutalitet - det finns massor av blod, fiender kan dödas brutalt, granater kan stoppas i deras munnar, de kan kastas mot golvet med all kraft, hackas i bitar, skjutas i luften med skjutvapen eller helt enkelt slås i ansiktet - det är en fest för ögonen. Den fantastiska "comic"-grafikstilen i Shank förtjänar också ett särskilt omnämnande - alla animationer, alla bakgrunder som snabbt ändras, fiender - allt är utomordentligt välgjort, och man kan beundra spelet i timmar.
Spelmekaniken handlar dock inte om det enkla arkadformatet - "hoppa-skjuta". Huvudpersonen, Shank, flänger runt i nivåerna och gör fantastiska kombinationer och akrobatiska tricks, med elegans berövar han fienderna livet på alla möjliga sadistiska sätt. Trots sin tvådimensionella karaktär och den därav följande bristen på djup spelmekanik påminner spelet ganska ofta om Devil May Cry eller Bayonetta.
Men trots alla dessa fördelar börjar Shank bli en smula enformigt efter en och en halv timmes spelande. Spelmekaniken är elegant, grafiken är felfri, men striderna med fiender blir tråkiga - mängden blod och brutala kombinationer ger inte längre samma känsla, fienderna, trots att de ser olika ut, beter sig helt likadant, och nya vapen dyker sällan upp. Det enda som mer eller mindre livar upp spelet är bossfighter (bossarna i Shank håller sig till de bästa traditionerna inom gamla beat 'em up-scrollare - alla är olika och utgör en verklig utmaning, man måste hitta varje svaghet) eller kooperativt läge, som visserligen är intressant men mycket kortvarigt. För övrigt, kooperativt läge fungerar som en bakgrundshistoria till singelkampanjen, där Shanks flickvän har blivit kidnappar och han bestämmer sig för att hämnas genom att utplåna allt levande på sin väg.
I Shank finns det inga extra spellägen förutom kooperativet, och själva singelkampanjen ger inte mycket lust att spela igen. Trots den utmärkta grafiken och den intensiva spelmekaniken kan Shank inte hålla spelarna engagerade under en längre tid, men de första minuterna ger en fördel gentemot många dyra tredimensionella projekt.