Tjuv – ett plattformsspel i genren stealth-action, utvecklat av den kanadensiska studion Eidos Montreal och släppt av företagen Square Enix / Eidos Interactive. Utgivare i Ryssland och CIS-länderna: "Novy Disk". Tjuv släpptes den 25 februari 2014 på alla större plattformar.
Tjuv under Eidos Montreals skapande blev ännu ett spel i den långa raden av så kallade "remakes". Berättelsen korsar sig inte med de tidigare delarna av "Tjuv" (Tjuv: The Dark Project, Tjuv II: The Metal Age och Tjuv: Deadly Shadows), men spelet följer, i hög grad, de principer som sattes av Looking Glass Studios – studion som påbörjade Tjuvs långa liv.
Som tidigare är huvudpersonen den berömda tjuven Garrett – en ganska kontroversiell karaktär som inte alltid kan betraktas som en positiv hjälte. Nej, Garrett är inte en galning och inte en tanklös mördare, men han är en tjuv in i benmärgen. Det spelar ingen roll om det handlar om att råna en baron eller att beröva en gammal kvinna på det sista brödet – för honom är det allt samma sak. Från den synvinkeln har protagonisten förblivit trogen sina ideal – till glädje för fansen.
Handlingen i Tjuv utspelar sig i en mörk medeltida stad (med charm av viktoriansk arkitektur) som helt enkelt kallas – Staden. Man behöver inte gå långt för att förstå att dess invånare är djupt olyckliga. En oförklarlig farsot rör sig på de smutsiga gatorna, från vilken det nästan inte finns något räddning. Vakterna som lyder under baron Northcrest – den lokala härskaren – trakasserar ständigt stadsborna, vilket komplicerar deras redan svåra liv. De rika fetar sig i sina pomposer, medan folket på "botten" gräver i skräpet för att försöka hitta något ätbart. Staden, som sjunker i evig dimma, behöver verkligen en hjälte som kan förändra situationen till det bättre. Men blir denna hjälte Garrett – den rutinerade tjuven som enbart jagar kommersiella mål? Eller kommer han, som så många gånger förr, att fortsätta stjäla utan att bry sig om vanliga människors problem? Svaren på alla dessa frågor ges när man spelar genom berättelsen i Tjuv, som kan stoltsera med både skarpa vändningar i berättelsen och förvånande upptäckter.
Utvecklarna har försökt göra "Tjuven" från 2014 så lik som möjligt de första spelen i Tjuv-universumet, och man måste säga att de har lyckats. Tjuv är fortfarande samma simulator av tjuvaktiga mästerverk, som lever ett stillsamt liv genom att expropriera värdesaker från människor med olika förmögenheter och rang. Nyckelordet här är "stilla". Ja, spelet tillåter spelaren att konfrontera motståndaren öppet, men stealth-läget står trots allt i centrum, oavsett vad. Det är ju mycket mer intressant att utforska territoriet, studera vakternas rutter, gömma sig i skuggorna och försöka att inte göra något ljud, än att rusa mot fienden med en klubba i hand. Dessutom har Garrett inget stort arsenalen av vapen så att vi – spelarna – kan njuta av att spela Tjuv i "bullrigt läge". Spelet handlar inte om det.