Mini-recension av den ekonomiska mini-klickaren Hearth and Hamlet
Demoversionen av spelet Hearth and Hamlet lockade med trevliga bilder från spelet, spelupplägget var enkelt, precis som hos alla klickspel, men man längtade ändå efter den färdiga versionen — spelet var alldeles för trevligt.
Spelets utvecklingskurva är jämn. Man kan nästan inte märka hur man efter åtta och en halv timme spelande börjar samla miljoner resurser istället för tusentals. Det finns totalt sex resurser — mat, trä, sten, järn, guld och magi. Om spelet Hearth and Hamlet går med vinst, skulle man gärna vilja se en uppföljare eller DLC med en eller två extra resurser. Ovanför finns en resurspanel — genom att klicka på resursikonen zoomar kameran in på resurskällan, väldigt genomtänkt och bekvämt. Resursförvaltningen är relativt enkel — man kan omdirigera ett visst antal arbetare från en gruva till en annan, till en gård osv., allt är enkelt, man behöver inte omutbilda bosättarna, som i Founders' Fortune, till exempel.
Musiken är behaglig, men inte minnesvärd, ganska enkel. Den visuella stilen är mycket tydlig, jag gillade utvecklingen av byggnaderna, förändringen av deras utseende efter uppgradering, påminner om The Guild. Bosättningssimuleringen är enkel, men själfull — man kan inte klicka på bosättarna, allt är maximalt rutinmässigt och budgetvänligt. Rutinmässigt — förutom att man högerklickar på resurskällorna krävs det inget mer, då och då får man läsa briefingen för uppdragen. Spelet är gjort i pixelkonststil, så allt är verkligen maximalt budgetvänligt, men välgjort och gediget. Inga buggar noterades i den fullständiga versionen av spelet Hearth and Hamlet — 1.0 (lokaliseringsfel är en annan fråga).
Historien blir platt mot slutet av spelet. Efter (spoiler!) segern över huvudmotståndarnas armé kommer spelet endast att kräva att man utvecklas till slutet, det hela tar snabbt slut på en halvtimme.